Öppen stad av Teju Cole

Psykiatern Julius promenerar omkring på New Yorks gator och låter sina tankarna vandra. Texten består av det pågående nuet blandat med reflektioner bakåt och analyser av samhället. Det är en berättelse utan början och slut. Ett pågående liv med valda skygglappar. En litterär diskussion om rasism. En njutbar blandning av essä, berättelse, diskussion, dagboksanteckningar och inre monolog.

Julius, berättarjaget, kommer ursprungligen från Nigeria. Många av hans reflektioner rör detta att han är mörkhyad, invandrad, utbildad. Det är öppnande och befriande att läsa en bok där det inte automatiskt och oreflekterat är den vita medelklassmannen som är norm.

Enligt baksidestexten kan läsaren vänta sig att i ett svep få sin bild av huvudpersonen förändrad. Jag har läst en hel mängd böcker och en hel mängd baksidestexter och borde ha lärt mig att inte låta baksidestexten störa min läsning. Men så blev det den här gången. Jag väntade på den utlovade förändringen men den inträffade aldrig. Åtminstone inte för mig. Men det hindrar mig inte från att varmt rekommendera boken!